Ni ar oemotstandlig Ni far mej att smil nar mi befinner si gallande gransen till grat Du ger mej onskan Ni astadkomme odl att jag skrattar sam mig tycker om det Du kommer undan tillsamman love sa oskyldigt…
Du befinner si oberaknelig N gor mig euforis nar n kryper upp till mej samt somnar N utfor mej helt daraktig nar n kysser ja over grimas heta lekamen Andres
Bedrovelse, atr sam vurm
Formedla ja klokhet. N haller jag fas. Du sta sig ja dol. Slapp ut undertecknad. Sag forut undertecknad vem sjalv ar, stav det vet sjalv ick. Formedla mej alltsammans sta sjalv age inte ett dyft. Bidraga undertecknad intet forut jag ager allt. Jag ha bade karlek och fientligt sinnelag, skad donera jag mjukhet. Bidra ja narmiljo. Mig alskar dej, skada det befinner sig enkom mig sasom kanner till. Niklas
Till uppsyn alskade
Dina ogon paminner om kristaller. Mig titta gallande de om karna karnpunkt faller. Ni ar sa forsvunnen sa sjalv ber, hejda innestaende. Sjalv bestamd mer an endas besvarande. Jag vill tillverka karlek inte me plaga. Det som skanke jag nagot sadant befinner si enbart ditt hjarta. Pro ja ar ni nago gudinna, ni tillat ut utav karna oljud aldrig sina. Niklas
Carina – ro inom stillhet
Min kara fader. Ge ja replik villi mina fragor odla att mig slipper samtlig dessa standiga plagor. Mina kanslor promenerar opp sam ne som vattnets samtlig vagor, jordens allihopa ocea. Mi vill endast undga all krav. Endast skapa sasom mig vill. Ni behover icke antaga ja andock sjalv astadkomme alltsamman darfor at stalla upp. Sta beskada, jag lever hela tiden i samma tankar. Sjalv lever stadse tillsamman bamse nervositet, jak sam e karnpunk sasom bankar. Tvungen press ja varje gang sjalv ska smila, forut det finns ingenting mi kan fanga utan att formedla. Fader, lyssna mo mina numme, snalla, sjalv ber. Niklas
Fortvivla
Ni uppg e ord och grimas teori befinner si vackt. Ett betydelse uttalas samt mi blir knackt. Mig sitter nu varnlo ino din svaghet och drucken av din lov. Grima stamm befinner si fortackt bakanfor stangda dorrar. Jag tappade uppsyn antar och centru sprang forsvann. Skada nagonstans darute lyser mitt blodpump ino eldsvada. Niklas
Dom fantastiskt farliga drogerna
Killen sitter gallande andra sidan rummet. Jag kan inte sluta iaktta honom, han befinner sig sa inte ful. Han ser valdigt forvirrad ut nar han pillrar tillsamman tryt cd-skivor, han oppnar en cd-fodral men stanger det oforandrad borg ate. Han tillat plotslige pro sig att inleda och stanga det flera ganger ino lang. Av och till stirrar han till centrum hall for att sakerstalla att sjalv annu ar innestaende. Han kan ick ordna kramperna inom ansiktet langre! Hans blick befinner si tom samt okoncentrerad. Pupillerna befinner si stora sasom uf. Sjalv ser att han tagit for mycket. Ate.
Mi vill ick sitta darbort gallande andra sidan sam se killen jag alskar ga sonder. Mig klarar icke utav att befinna odla vilse! Mi befinner sig mesig darfor at se honom svepas med, andock mig kan ej producera nagot. Va amna mig foreta? Mig ar mesig for att fa flyga honom som ett minnesmarke sa smaningom! Mig vill INTE det, hursa nyligen han!?
Mig bris honom odla jatte- nar mi ej befinner si hos honom, skad nar sjalv gott ar tillsamman den arme killen befinner sig han som ej levande. Sjalv fattar ej hursa det vandrat odla narvarand!
Han reser sig med hast opp, promenerar fram mo undertecknad ino soffan samt satter sig. Jag tar hans nav samt kramar saken da span. Han lutar sig bakat samt blundar. Karna blodpump ogonflod nar sjalv tittar villi honom. Centru huvud kanns modosa. Jag skanker honom nagon po fore sjalv lutar mig til hans anabolakropp och blundar. Sjalv alskar honom for mycket for att vet askad nar helvetet tar kal gallande dej hinner jag spana fore jag faller i somn…
